Kvällsdramat
2 timmar tog nattningen ikväll. Hon hade ett super utbrott nyss som vi tillslut gav fred. Vi nattar henne inne hos oss på en madrass på golvet. Går ett par minuter och sen börjar hon med sitt kissande. Springer till toan mellan 5-6 gånger och hoppas på att få ur sig några droppar. Sen vägrar hon lägga sig ner igen för att hon tror att hon känner sig kissnödig om hon lägger sig ner. Eller sätter på sig täcket osv. Sen vägrar hon att sova säger att hon inte är trött. Allt för att slippa lägga sig ner. Ikväll var det P tur att lägga sig hos henne och fån henne å somna. Jag satt ute i soffan och bara njöt av lugnet inför natten eftersom P jobbar natt. Efter 1 timme så skriker och gråter hon och vill verkligen inte sova. Jag går in dit och försöker få henne lugn. Genom att trösta henne och fråga varför hon inte vill. Men de slutar med att vi måste lägga in henne på sitt rum för att få henne å lyssna. Hon vet om att hennes lillebror sover i rummet intill. Hon åkte ut och in i sitt rum ett antal gånger innan hon tillslut lugnade ner sig och kunde lyssna på vad vi hade att säga till henne. Hon fick en nattblöja av mig som jag förklarade för henne om att den bara sitter där för att du inte ska behöva vara rädd. Hon sa klart och tydligt när hon fick på sig den att "jag är ingen bebis mamma" nej sa jag , de är du inte. Vi tar bort den direkt du vaknar i morgon bitti. Hon höll med. Hon är verkligen hemskt att få till sömn om kvällarna och håller oss vakna varje natt medans hennes lillebror sover så duktigt. När ska de här få ett slut? De är så utmattande så man själv bara vill fly fältet för stunden men de kan man inte göra. De dagar hon är på dagis så får man ta igen och bara andas ut.
Så nu efter 1,5 år som blöjfri så har hon en blöja på sig och 2 veckor som nappfri så har hon nu napp i munnen och sover inne hos oss igen. Kan de bli värre? Tillbaka på ruta 1 känns de som. Men nu är de först och främst sömn vi vill ha. Resten skiter vi i för tillfället. De tar vi itu med sen när vi har ork och hon sover..
