Älska livet
Den senaste tiden. Veckorna. Dagarna har de känts väldigt tungt i bröstet. Har tänkt oavbrutet. Har sovit några få timmar varje natt och inte fungerat på dagarna som jag borde. Haft kort stubin och känt mig alldeles nere. Förhoppning som snabbt gått till besvikelse igen. Men mina barn har fått mig att tänka på annat. Att tänka på de positiva i mitt liv. Och de är de jag igentligen borde göra. Varför ska jag må dåligt för? Och lägga min energi på något som jag inte kan förändra? Eller hoppas på? Jag förstör bara mitt eget liv igenom att bära på de här. Jag tror och hoppas på de som aldrig kommer att ske. Därför tänker jag nu göra det som jag ville göra från början när jag kände hatet och ilskan. Jag kapar här och tittar nu bara framåt i livet. Njuter av de fina. Tittar inte bakåt på de som hänt och de personer som jag har lagt bakom mig. Det är de inte värt att må dåligt för. Livet är alldeles för kort för att slösa bort på de negetiva.
