Två små hjärtan

Nu är saken utredd och jag är nu redo att lätta på mitt hjärta.

 

Som ni flesta redan vet så var min stora syster en drogmissbrukare. Hon hade de jobbigt ett bra tag och fick till slut ordning på sitt liv och fick de glada beskedet att hon väntade en dotter. Ebba. Trodde vi..

 

Kort efter att Ebba kommit till världen så kom de bara fram mer och mer problem. Ebbas pappa fortsatte att missbruka och vi blev förstås oroliga för Ebbas bästa. Vi avvaktar och försöker prata vett med min syster att hon måste därifrån med sin dotter. Inget händer. Men dom kom sen överens om att skicka iväg pappan till ett behandlingshem. Skönt tänker vi..Och samtidigt skickades en orosanmälan till Soc angående Ebba. Sen får vi höra att han kommit hem igen för att han inte skött sig på behandligshemmet. Jaha oron kommer smygandes igen.

Soc griper in och tar med Paula och lilla Ebba till ett hem för övervakning och stöd. Och bara någon dag efter får jag sms av systern att hon ljugit för oss alla och längre inte orkar. Har sån abstinens. Mitt hjärta börjar slå i 200. Hon erkände alltså att hon missbrukat helatiden under hela Ebbas tid. Hon skrev att hon ville att jag skulle ta väl hand om hennes dotter. Jag drabbas av panik. försöker ringa henne. inget svar. Ringer mamma och får då veta att hon precis fått ett samtal att Paula rymt från behandligshemmet och lämnat kvar sin dotter! 

 

Våra hjärtan krossades i tusen bitar. Hur kan man gör så?

Soc kommer med lilla Ebba hem till oss sent på kvällen. Och jag bara håller om henne hårt. tårarna bara rann. hur kunde min syster göra såhär?. Stackars lilla barn. Patrik och jag pysslar om henne. Badar henne och ger henne rena kläder som inte luktar så som allt annat hon hade med sig. fy tusan! Soc infomerar oss om att de är upp till oss nu. Orkar vi med tre barn? Självklart var mitt svar då. utan tvekan. Allt för Ebbas bästa. Soc ber oss tänka igenom allt vad de innbär som fosterförälder och hur jobbigt allt kommer att bli med allt runt omkring. Vi fick dagar på oss att tänka, känna efter och se hur de går.

 

De var kämpigt. Två bebisar i samma ålder (3 veckor imellan) och en trotsig 2 åring. Och självklart så känner jag inte min systerdotter som jag känner mina egna barn. Hon var väldigt otröstlig och rädd som jag upplevde de. otrygg i sig själv rättare sagt. Hon somnade många gånger i min eller Patriks famn och bara tittade oss djupt i ögonen. trygghet kände hon. Efter dessa dagar. kände jag panik i kroppen hade hjärtklappning. och då sa jag till patrik. Jag kommer inte att fixa de här. vad hemsk jag känner mig. Vill ge henne ett tryggt hem och kärlek. men jag kände att de kommer att bli för mycket. Bella betedde sig underligt. de var ren svartsjuka i henne och hon var mycket ledsen. och miljoner av frågor om var ebbas mamma var. Vi berättade för Soc att vi ville veta vad de fanns för altenativ för ebba? Och då släppte en klump i magen när hon berättade att de fann en familj i Västerås som jätte gärna ville ha Ebba. Vi berättade om hur vi kände och kom fram till att de bästa för henne var att komma till den foster familjen och få allt de hon behöver. Jag vill vara hennes moster och inte foster mamma. Jag kommer att få se henne växa upp och ha den moster relation till henne fast att hon bor med dom nya föräldrarna. Det är bara min syster som nu försvunnit ur mitt och mina barns liv. Jag har förlåtit henne för många saker för många gånger och de här är de värsta. Oförlåtligt. Jag kan inte ha henne i mitt liv längre. jag är beredd på att radera henne ur mitt och mina barns liv. hon får oss att må fruktansvärt dåligt och jag vill vara en glad mamma för mina barn skull.

 

Hur de är med min syster nu? de skiter jag fullständigt i. Om  hon söker hjälp för allt de här. så är de jätte bra för ebbas skull. de dröjer då länge innan hon har en chans att få hem sin dotter igen. men då visar hon att hon bryr sig om henne iaf. Gör hon inget åt sitt missbruk och väljer att gräva ner sig till botten så är de ju upp till henne.

 

De har varit en tuff vecka för oss alla. Mycket tårar. Att infomera detta till dom närmaste som funnits där för henne var hemskt. De kom som en chock för oss alla. Man hade en magkänsla att nåt inte stod rätt till men ändå försökte man tro på allt hon sa. att allt var bra. Ja vad ska man säga hon var duktig på att dölja allt!

 

Jag känner mig hemsk många gånger som inte valde att ha Ebba. Gjorde jag de rätta och sa ifrån?Jag måste tänka på mina egna ban också, Ebba kommer att få de allra bästa nu. de hon förtjärnar. dom 4 mån hon levt har inte vart en bra start på livet. de är nu hennes liv börjar på riktigt!

 

Älskade Ebba moster älskar dig! Jag finns alltid här för dig <3