Två små hjärtan

Helt overkligt är de som händer. Hemskt att något sånt här händer överhuvudtaget och i vårat län dessutom.

När branden började så pratades de förståss redan då mycket om branden men man oroades inte över att den skulle spridas så här mycket som den har gjort. Lördag kväll såg vi rökmolnen från Virsbo på himlen som sakta närmade sig hitåt men jag hade inte en enda tanke på att de skulle bli rökfyllt utan att himlen bara skulle passera ovanför oss. Men så fel hade jag. Söndag var Virsbo rökfyllt och vi flydde då till Västerås och höll oss där hela dagen, på kvällen när vi kom hem så var röken nästan helt borta. Igår (Måndag) vaknade vi till ett rökfritt Virsbo och vi kunde vädra ut huset och vara utomhus under förmiddan men de börjades prata mer och mer på radion om brandspridningen att den var påväg emot oss snabbt.och att dom inte hade någon som helst kontoll över den. De fick oss att vakna till. Kort efter säges de att den kommit till gammelby. Rökigt hade vi de inte direkt i Virsbo men vi kände såklart av doften, och vi såg hur nära den var. Vi kunde se elden från himmlen och hur den växte. De var sjukt läskigt att få se något sådant och oroas över att den kan komma emot oss yttligare och bränna ner hela våran vackra By. De delades ut rökmasker utanför Ica till alla invårare i Virsbo och de kändes helt overkligt att gå dit och hämta en varsin till min familj ifall de skulle behöva gå så långt. Vilka fantastiska hjältar vi har till brannmän här i byn och alla de andra hårt arbetande brannmännen från alla håll. Våra väskor stod packade och klara i hallen och våran evakueringsplan var till Västerås hem till Mamma om de skulle bli aktuellt. Gammelby fick evakueras då de brann där, och de hör till Virsbo. Så vi var så gott som redo att fly fältet vi med, men valde att vänta. Vi la två oroliga barn för kvällen och sedan oss själva men natten blev de inte så mcket sömn. Sov med ena ögat uppe ifall vi skulle få en hemsk väckning att behöva evakueras omedelbart från vårat hem. Inget händer under nattens alla timmar och vi somnar. Vi vaknar upp till ett rökfritt Virsbo igen, Men till lunch idag såg vi rökmolnen komma som en vägg emot oss igen. Snabbt gick de. Vi fick låsa in oss igen. Men vinden hade avtagit och branden hade lugnat sig mot oss så vi kunde andas ut en aning men känna hur hemskt de var för dom som nu hade branden riktad emot sig. Hela denna dag har vi varken sett himlen eller solen, Vi har knappt sett någonting alls igenom den täta röken. De enda vi hör är flygplan och helikoptrar passera oss väldigt nära. Dagen gick långsamt. Utråkade och rastlösa barn har vi tvingat att hållas inomhus som annars jämt är ute och leker. Så instäng man har känt sig. Radion, tvn och mobilen har fått vara våra sysslor. Nu är de bara å vänta och se vad som händer när dom vattenbombar. Hoppas som alla andra på massor av regn. Hör Åskan just nu men inget regn änu..

 

Här kommer det bilder ifrån Virsbo.