Min hemlighet
Haft min lilla hemlighet ett tag nu om att jag för två veckor sedan började på körskolan på en intensivkurs ihop om att klara körkortet på ynka två veckor. Och förvånadsvis så klarade jag det!
Helt otroligt är det. Varje dag, Måndag till fredag varierade jag med plugg och körning i två veckors tid. Helt slut i både kropp och själ när man kom hem till sin familj som saknat mig. Min underbara familj pysslade om mig och skämde bort mig. De gav mig nya krafter. Veckorna gick verkligen fort. Så nervös som jag var dom två sista dagarna har jag nog aldrig varit i hela mitt liv. Jag kände mig nästan helt säker på att jag inte skulle klara teoriprovet på första försöket. Förstod knappt vad jag läste för att jag var så nervös. Läste frågorna om och om igen innan jag svarade. Efter sista frågan satt jag ett tag och bara tittade på knappen "rätta provet" visste inte om jag vågade trycka eller ej. Jag tryckte och blundade. Kisade och såg en grön text där det stor GODKÄND. De kom som en chok. En enorm lättnad. En stor del avklarad. Bara uppkörningen kvar.
Mindre nervös var jag inte inför det. En kaos start hade jag de hemma. Alex blev magsjuk under natten och de kändes som att de skulle förstöra allt. Jag tryckte i mig vitpepparkorn och spritade ner hela mig. Höll mig undan dom och bara laddade för uppkörningen. Kl 13 den 26/9 satt jag på Trafikverket och väntade på att mitt namn skulle ropas upp. Nervös var jag även om jag försökte inbilla mig själv om att det inte fanns något att vara nervös över. Min kropp höll inte med. En trevlig kvinna kom fram till mig och sa mitt namn. Vi gick ut till bilen och satte igång. Hon frågade hur jag mådde och jag sa självklart att jag var nervös för de syntes garanterat. Hon sa att de förstod hon. Vi började med en kontroll av bilen innan jag körde iväg. Hon sa vart jag skulle köra och jag bara körde på utan att andas tror jag. Vi kom fram till en korsning med röttljus och hon sa åt mig att passa på och ta djupa andetag. Haha. Efter 30 min så sa hon åt mig att köra tillbaka och parkera. Just då kändes det som att de gått åt skogen. När jag hade parkerat och stängt av bilen så sa hon. Grattis till körkortet mirjam. Resten minns jag inte vad hon sa. Haha. De jag fick ur mig var. "Vaaa är de sant?" Kunde inte tro att de var sant. Hur fan gick de till? Jag tackade min fantastiska handledare Maria som lärt mig att köra bil så mycket. Hade inte klarat det utan henne. Patrik såg från parkeringen och förstod direkt att jag klarat körkortet. Helt overkligt känns det. Men så jävla bra. Jag har körkort äntligen!!
